Nåja. Det är ju fortfarande så¨mycket mer ofta än jag brukar :D
I Lördags var hundarna och jag till Ö-vik och tävlade. Vi passade på att göra en kombo och hälsa på gulliga Gisela samtidigt som Qessie och jag provade en Elitlydnad efter semestern.
Jag fick lite kvitto på att det inte var överträning/tävling som fått henne att gå ner sig på tävling, utan det händer något och hon tycker inte att det är speciellt kul.
Jag har funderat lite över HUR vi gör, och det kan finnas en liten del i att jag kanske tagit lite väl mycket på allvar att man måste vara samlad i Elitklass. Qessietösen får ju inte så mycket feedback för sina insatser.
Samtidigt så vet jag ju hur lätt hon går upp i varv om jag har för mycket fysbelöning. Detta tål att tänka och tränas på.
Framförallt ska vi bygga om hela sinnesstämningen inför tävling, och lite som vanligt när det gäller Qessie och mig så brukar ju det vi behöver, dimpa ner precis framför oss i rätt tillfälle.
Denna gång är det ju kursen vi precis kickat igång med. Vår "kursfröken" Sophie har mycket härliga och bra idéer som jag tror mycket på.
Det skulle ju sitta smäckigt att få ihop kvalpoäng till SM 2012, men tycker inte Qessie det är kul finns ju knappas anledning att tjata. Vi kommer komma dit någon gång i alla fall. Den saken är säker.
Det vi suger lite på mest nu är dels Qessies ställande under inkallning som tydligen fick folk att tappa andan på Ö-viks BHK, och att en kamrat till Gisela häpet konstaterat att jag bara gick och log när Qessie ledsnade på mitt dravel, och började gapa och gå ur position.
Det känns skönt att vilja så mycket på tävling, men ändå inte vara så inskränkt att det sätter sig på humöret. Ja inte negativt i alla fall :D
Min största svårighet är nog att inte börja tokgarva. Det är en sak att le, det fixar Qessie, men börjar jag skratta. Då kan vi liks bryta. Då visar Qessie upp hela sitt pajasregister <3
Hon är fan ljuvlig min knashund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar