Bra lärare

Jag har hand om dagmattens hund några dagar, medan hon är bortrest.
Yacco är från Truxelis och halvbror med mitt snarttillskott. Han är ett eget litet naturfenomen, och går genom livet med ett leende.
Med livet menar jag allt. Betong, staket, folk. You name it :)

Med både Qessie och Astrid är jag van att, när det blivit på tok för stökigt, alltid kunnat plocka ihop dem genom att barska lite på rösten och hålla dem.

Med Yacco? Nope. De få gånger jag rivit i åt honom, oftast beroende på att han överraskat mig så jag fått en sträckning i arm eller annat som gjort akutont. Då funkar det absolut inte att barska till det.
Väl gjort ger han tusenfalt tillbaka. Han är ett levande bevis på att det hjäper föga att använda sig av korrigeringar. Jag kan tänka mig att de som dänger sina hundar och påstår dem för att vara hårda. Dom har haft hundar som varit lik Yacco från början.

En glad individ som egentligen kräver mjuka händer och belöningsträning, eftersom dom ger en fingret om man försöker "sätta sig på dom"
Om ägaren till en sån hund ändå fortsätter att dänga och begå övergrepp så väljer hunden att stänga av, och då finns där den hund som så många kallar "hård"

För det jag lärt mig av denna tokiga, testosteronstinna och pubertala orkan, är att när jag är vänlig och följsam så går allt på räls.
Sen får jag under dessa korta dagar stå ut med att en kissfläck KAN te sig helt oemotståndlig i en tonårsnos :D

Jag är så glad att Yacco hamnat hos Ulla-Britt som uppfostrar och tränar honom på precis rätt perfekta sätt.

Detta ger mig också en bra tanke inför min nya valp. Hon är ju ändå ett halvsyskon till Yacco, och ett rejält yrväder.
Jag har insett så här långt att Qessie verkligen är en perfekt förstahund, för hon har aldrig varit svår för mig att hantera.
Utfallen tillkom ju helt och hållet på grund av min okunskap, och även det är en otroligt bra kunskap att ha med sig i kommande hundägande.

Nu pustar vi i soffan hela gänget efter en härlig helg med mycket promenader, vila, träning och mat :)