Jag skulle in på Tasseborg och köpa tuggben till Qesslet så hon har lite göra i hundgården. Vi träffade på tjejen med cheskyterriern där och Qessie hälsade så fint och försiktigt.
Jag blev så stolt över henne, och hur långt vi faktiskt kommit dessa åren.
Strax efter kom en man in. Han hade en ljuvlig liten labbe som kan ha varit runt 4 månader, och som alla busar i den åldern otroligt nyfiken.
Självklart triggade Q igång på en stirrande hund och hann roffa till rejält. Så typiskt mig att slappna av och inte ha koll.
Snubben blev jättestörd, men jag stenvägrade "låtsas" som om jag läxade upp Qessie, utan gick på min nya linje att ta det lite med en klackspark. Att plocka in Q utan att hetsa upp mig. Prata lätt och snällt med henne.
Tror det är provocerande för vissa, då dom tycker att jag minsann ska ryta i och rycka min hund som uppför sig SÅ illa.
Tänk om alla dessa människor visste HUR långt vi kommit och hur mycket jobb vi lagt ned. Länge har jag skämts som fasen över att Q har så lätt att provoceras, och att jag har så dålig koll att hon hinner "lasha" ut.
I dag kände jag nog mest att det var klantigt av mig att inte ha koll, men att jag inte tar åt mig mer av folks menande blickar.
Jag vet mer än dom.
Dessutom. Jäklar vilken skillnad det blir när jag inte jagar upp mig. Visst att tösen hinner före mig alldeles för ofta, men det går ju över så himla mycket fortare när jag inte bråkar på henne :)
De där blickarna och snörpandet på munnen (för det var det säkert inblandat) från gubben (och andra) säger såååå mycket mer om dem än om dig - det säger att deras hundar själva får stå ut med otrevligheter. Det behöver Qessie inte göra och det ska du och hon vara så glada över. :-) Alla gör misstag ibland, men dina misstag varar inte hela hundens liv utan bara ögonblick här och där.
SvaraRaderaKram och vad roligt att du skriver!
De där blickarna känner jag igen allt för väl! Skitjobbigt i början, då man var så medveten om att alla tyckte att man gjorde "fel".
SvaraRadera/Jenny(Voffas) och Freja Skällfia